Har du hört?

Marjatta Seirama berättar:

Vi åkte ofta med tåget mellan Helsingfors och Åbo, genom Porkalatunneln. Min mormor kunde ju ryska och därför lät man oss ibland komma till den sista vagnen. Där var fönstren öppna och man kunde se ut. Jag minns inte så mycket – men nog att jag såg blå och ljusröda hus...

Per-Olof Jansson berättar:

Vårt hus i Pickala på Sandbacka vid vägen mot Marsudden fanns kvar 1956. Huset och stallet och bastun var alla hopbyggda. Men vi kunde inte bo i huset på ett bra tag eftersom skorstenen måste rivas – huset hade varit delat i flera lägenheter och på vinden hade de murat nya spisar som tyngt ned golvet så att rökrören rubbats. Till Sandbacka hade ryssarna också flyttat ett finskt hus. Min pappa Edvard Jansson var traktorförare på Pickala.

Berit Bergström-Jansson berättar:

Skolan i Vohls var den första som fick åka genom Porkala våren 1956. Jag gick på fjärde klassen och vi plockade vitsippor i Vohls innan vi åkte. Jag fick lägga min bukett på hjältegraven i Degerby. Min skolkamrat Liselott, numera Maria Jansson, fick lägga sin bukett på hjältegraven i Kyrkslätt. Den här resan var viktig för vår lärare som hette Artur Söderlund och hade varit lärare i Strand skola i Degerby. Vi var inne på Pellas mittemot kyrkan i Degerby. Där fanns en huggkubbe med blod på, ryssarna hade nackat hönor där.

Guy Nordström var 10 år när beskedet om evakueringen kom hösten 1944.

- Min syster Maj-Gret och jag skickades på söndagen (den 24 september 1944) till mormor och morfar i Ekenäs. Min äldre syster Maire och pappa Sigurd gick hela vägen från vårt hem Ekkulla i Maggböle (Degerby) till Mjölbolsta med korna. I Mjölbolsta bodde vi den första vintern i ett litet torp, sju personer i ett rum utan spis, bara en kakelugn.

Under Degerbytiden gick Guy Nordström först i småskolan, i det hus som ligger vid väg 51:s och Kopparnäsvägens korsning.

Läs mer …